Umemaran 2019
Nytt personbästa med drygt 20 minuter. Klockan stannade på 3:50:28. Jag lyckades springa loppet med ”negativ split”, dvs att andra halvan gick snabbare än den första. (1:56:18 – 1:54:10) Som du förstår, så är jag mycket nöjd med loppet och här kommer min race report.
Förutsättningarna var på topp för löpning. Runt 14-15 grader och solen tittade fram. Lätta vindar. För den personliga löparformen, så hade det gått fyra veckor från Ironman Kalmar. På de fyra veckorna har det varit klart mindre träning. Fyra pass och bara löpning, 10 km, 21,3 km, 30 km och 11,8 km. Kunde ha varit lite bättre, men det kändes som att kroppen hade återhämtat sig bra. På gott och ont att tävla på hemmaplan. Tycker att man tappar ”peppen” och uppladdningen lite. Man är kvar i vardagen med de sysslor som det innebär. Inte som att resa iväg och fokusera på ett mål. Dock skönt att sova i sin egen säng och kunna göra sin egen mat.
Starten gick. Ett relativt litet fält och jag låg bland de sista, men ändå gick det kanske lite snabbare än jag tänkt mig de första 2 km. Som alltid. Tog det lite lugnare för att hitta ”mitt tempo” och jag lade mig på ca 5:30/km. Försökte springa ”på pulsen”, utifrån ”min plan”. Gick bra och kändes bra. Sprang i princip ensam hela loppet, men plockade någon placering ”här och där”.
Jag höll ett ganska jämnt tempo de första tre milen. Då kände jag mig fortfarande stark. Har aldrig känt så på en mara förut. Jag vågade att öka tempot lite grann, även om oron för bakslag fanns i bakhuvudet. Räknade på sluttid. Det kändes som 4:00 var i en liten ask och att 3:55 skulle vara möjligt.
När jag ökade tempo blev det också mer ansträngande, såklart. Positiva tankar och det var aldrig så att det kändes som att jag ville behöva stanna eller ens sakta av. Räknade vidare och insåg att 3:55 var i den lilla asken nu med en liten liten chans på att nå 3:50. När det var fyra km kvar ökade jag tempot ytterligare och sista km gick med mitt marathonmått riktigt snabbt, snabbaste km jag sprungit på en mara. Nu räckte det inte för att gå under 3:50, men 3:50:28 var klart bättre än förväntat. Min race plan var beräknad till 3:53:40. Där hade jag inte räknat med att jag skulle kunna öka tempot sista 12 km…
Förra året minns jag att jag sista milen tänkte ”bara springa – aldrig gå” för att benen var helt slut. Den känslan hade jag inte i år. Häftigt att löpningen har tagit sig framåt några nivåer.
Ett välarrangerat lopp. Uppskattar möjligheten att få egen dryck utkörd till vätskestationerna. Lite tråkigt att det inte är fler deltagare. Om det varit fler som sprungit i ”min pace” hade jag säkert kunnat klara en bättre tid.
Resultatmässigt blev det ett DM-brons i M40-klassen. Kroppen är faktiskt lite mer sliten än jämfört med Ironman, men ändå helt klart hanterbart. Rätt nöjd att jag kunnat genomföra en Ironman och sätta ett rejält personbästa på maran inom fyra veckor.
