Three Mile Smile

Det var planerat simning idag, men det strålande vädret i kombination med att morgondagen verkar bjuda på regn – ändrade planen till långpass löpning.

Ett fantastiskt väder. Jag tog det lugnt och siktade på att hamna någonstans mellan 25-28 km. Sprang och pratade i telefon för att inte drabbas av tristess. Just långpassen…som tar sååå lång tid.

Kroppen kändes bra fram till ca 20 km (då bilden togs), sedan kände jag av att jag slarvat med vätskan. Pratade i telefon med ”Kompis Jocke” sista 6 km och sa att det såg ut att bli ca 29,5 km. Han ”tvingade” mig att springa en liten omväg, så det skulle bli minst 30 km. Psykiskt påfrestande.

Känslan då? Jag blev klart mer sliten idag av att springa 30 km i 6:35/tempo, jämfört med förra veckans långpass på 23,7 km i 6:02/tempo. Då kändes jag ”obrukad”. Det bekräftar min erfarenhet att varje km man lägger på ökar påfrestningen i kvadrat. Reflektionen är att det är länge att vara ute i 3:18…