Race report, del 4

Sammanfattningsvis hade jag satt upp följande målstege.

1. Ta sig i mål. Kanske låter ”banalt”, men det finns många yttre faktorer som kan ställa till det. All tid och alla pengar som är satsade. Att jag dessutom stuckit ut hakan och sagt till allt och alla att jag ska köra skapar också en press. Jag skulle ha medaljen, oavsett tid!
2. Jag hade uttalat att jag hoppades komma under 13 timmar. 
3. Drömde lite i smyg på att komma under 12:30, en bra dag. 

Jag nådde 12:04:47, vilket jag är otroligt stolt och nöjd över. Det fanns inte ens i mina vildaste drömmar. Ibland kan jag tänka att jag var såå nära ”sub12”, men…jag ÄR sjukt nöjd med 12:04:47 – alla dagar i veckan!

Måste också hylla evenemanget. Otroligt välordnat. Publiken är fantastisk runt banan. Sitter folk i små byar på Öland och hejar hela dagen. På löpningen är det party i bostadsområden. Ett ställe hade liveband. Andra hade rejäla högtalare med dunkande basar. Några hade byggt upp läktare. Vissa hade även ordnat med duschar. Galet! Måste upplevas! Alla hejade och peppade. Gjorde nog hundratalet high fives med publiken på löpningen. Inne i stan fick man också så galet mycket pepp. 

Vill också tacka många som gjort detta möjligt att genomföra. Det är så många att det är lätt att glömma några. Jag tänker dock börja med att vara ordentligt självgod. Jag är otroligt stolt att jag lyckades genomföra detta. Min första kännedom om Ironman var från ett inslag från Hawaii på sportspegeln i början av 80-talet. Helt galet! Hålla på en hel dag! Vasaloppet och att få springa ett marathon kunde jag drömma om. Det hamnade på min ”bucket list”, men en Ironman kändes HELT orealistisk. Jag är tacksam för vad min kropp har klarat av. Otroligt! Mycket förberedelser och det gick inte på räls när träningen inte hanns med enligt plan under 4,5 månader mellan december och mitten av april. Från mitten av april har det mesta gått enligt plan och jag visste att det inte fanns utrymme för några bakslag. Gick all-in och det höll. Anything is possible! 

Tack till:

– Simon och Viktor som har fått klara sig själva under många och långa stunder medan jag har tränat. Ni är grymma och jag ska försöka träna lite mindre nu…
– Madde som stått ut med träningspassen i tid och otid. Hon som tålmodigt stöttat och peppat hela vägen från att jag anmälde mig för ett år sedan – och ute runt banan tills mållinjen skars. Jag är så tacksam för att jag fått dela detta med dig. Du gav loppet och upplevelsen ytterligare en dimension! 
– Mamma för att du alltid finns där och tror på mig!
– Klubbkompisarna som följde med och körde i Kalmar. Vi grejade uppgiften allihopa! De flesta på nya personliga rekord. Vi är grymma! Alla ni som också varit med på olika former av träningspass. Stöcke ger Järnet, hela vägen!
– Speciellt tack till Lotta och Christoffer som fraktade ner min cykel!
– Alla ni som svarat på olika frågor och funderingar. 
– Alla ni som stöttat med kommentarer och gilla! Ni fattar inte hur mycket det har betytt för mig!
– Jag vet att det är många fler som jag vill och borde tacka, ni kan fritt ta åt er också! Släkt, vänner, kollegor och andra som hjälpt till på ett eller annat sätt….
– Slutligen också alla som stöttat insamlingen för Hjärt-Lungfonden som jag startade. ❤️A dollar for a mile and for Tage ❤️
Den har inbringat 3 275 kronor! Galet stort tack till alla er!! 

Dock, blandade jag typiskt nog ihop fonderna. Otroligt pinsamt och skämmigt! Jag insåg det försent, vilket har grämt mig massor. Hjärt-lungfonden är också ett jättebra ändamål. Däremot så korrigerar jag att mina utlovade 1 350 kronor som jag skulle skänka, om jag nådde mållinjen, de kommer gå till Strokefonden som var den fonden som vi valde för minnesgåvorna. Sorry!

En fantastisk resa har nått slutstationen! Det blev en lyckad och oförglömlig resa. Jag har för första gången på länge inget nytt mål att sikta mot. Tidigare har jag aldrig kunnat stanna upp och njuta, utan hela tiden jagat vidare mot nästa mål. Nu tänker jag njuta av detta, innan jag siktar vidare. Jag kan mycket väl tänka mig att köra en Ironman igen, men det får vänta ett tag. Det kräver otroligt mycket tid och pengar.
Tack igen, alla som följt mig! Nu är jag en Ironman!

Vidare till del 5, extra material om mat och dryck >>