Race report, del 3
Löpningen – 4:35:41
Ta det lugnt i början var rådet och planen. Lite för peppad av publiken gick första km alldeles för snabbt – 5:11. Dämpade farten och andra km gick på 5:10! ”Idiot, ska du ta dig till mål?”, tänkte jag. Lyckades först efter några km hitta mitt tänkta tempo, runt 6:00. Kändes stark tills jag nådde ungefär 24 km. Då började det ta emot. Insåg att jag hade chansen på att gå under 12 timmar, men samtidigt började det dra lite krampkänningar i låren och ena vaden. Löpningen är tre varv (á 14 km) och första sprang jag hela. Andra gick jag genom vätskestationerna. Sista började jag gå snabbt emellanåt. Lite sur att jag inte orkade springa hela, men jag ville säkra att komma i mål på en ”låg 12-tid”. Hellre än att chansa och riskera en skada och inte gå i mål alls eller ännu senare. Kom i mål på löptiden 4:35 och jag hade räknat med att springa på allt mellan 4:30 och 5:30, så jag måste vara nöjd med löpningen. Plockade faktiskt ett 20-tal placeringar i min åldersklass, så det var nog fler som hade det tufft på löpningen.
Målgången – 12:04:47
A Magical Moment in My Life! Sprang om två personer på gågatan för att säkra att komma in på röda mattan själv. Tackade publiken. Hoppade runt i någon slags dans. Fick jublet! Björn ropade ut de magiska orden som ekat motiverande i mitt huvud under de många, långa och tuffa passen.
”HÅKAN, You are an IRONMAN!”
En helt obeskrivlig känsla som var värd varje krona och varje träningspass som jag satsat på det här.
Ironmans grundare John Collins lanserade loppet med citatet:
”Swim 2.4 miles, bike 112 miles, run 26.2 miles,
and brag over it for the rest of your life!”
Yes, I will! Jag lovar!
[…] […]