Faktaruta
Namn: Håkan Persson
Född: 1975, uppvuxen i Bredbyn (Örnsköldsviks Kommun).
Bor: Lägenhet i Röbäck, tillsammans med två söner varannan vecka.
Jobb: 75% på Umåkers travbana som kommunikatör. 25% som egenföretagare.
Favoritmat: LCHF. Föredrar grillat eller ugnstekt kött och grönsaker med bearnaisesås.
Favoritdryck: Vatten.
Storyn
Jag var väldigt allmänt sportintresserad som barn och ungdom. Det mesta kretsade kring sport och jag var aldrig rädd att prova olika idrotter. I huvudsak spelade jag fotboll på somrarna och ishockey på vintrarna. Däremellan hann jag också att prova på bland annat längdskidåkning, simning, några kvartsmarathon, samt skolidrott som volleyboll, rinkbandy, innebandy, o.s.v.
Jag såg som liten grabb i princip varje sändning av Sportnytt och på söndagarna var det en höjdare med Sportspegeln eftersom de hade längre sändningstid. Såg nästan all sport som visades på ”ettan och tvåan”. Då drömde jag om att någon gång kunna:
– Åka Vasaloppet
– Springa ett marathon
– Cykla Vätternrundan
– Simma Vansbrosimningen
– Springa Lidingöloppet
Jag minns att jag hade sett att de visade Ironman från Hawaii vid några tillfällen, men det verkade alldeles för extremt. Det verkade sjukt häftigt, men det var inget som kändes rimligt att göra.
Fotboll spelades till en början i Anundsjö IF, men det blev även juniorallsvenskan med Molidens IK. Den största meriten togs med Ångermanlands J17-lag som tog en SM-bronsmedalj i Forshaga Cup. Jag gjorde några seniorsäsonger och som högst tränade jag med Anundsjö IF i div III (spelade aldrig någon seriematch).
Ishockeyn innebar 9-10 säsonger i MoDo Hockeys pojklagsverksamhet. En fantastisk tid och minnesvärda år. Vårt lag avslutade pojklagsspelet med att vinna den anrika MoDo Cupen hemma i Kempehallen. Sedan som junior togs klivet över till Svedjeholmen där det även blev någon seniorsäsong innan skridskorna lades på hyllan.
I slutet av hockey- och fotbollskarriärerna började ett travsportsintresse att växa fram. Det följde några år som travamatör och successivt blev jag alltmer sportsligt inaktiv. Lägg därtill att det sedermera blev ett stillasittande arbete och att jag har ett sockerberoende i grunden. Onödiga kilon gjorde att det mesta kändes jobbigare och jobbigare. Några tafatta försök till sporadisk träning gjordes och avslutades i omgångar.
Den 1 april 2014 togs ett av mitt livs bästa och viktigaste beslut. Då bestämde jag mig för att lägga av med godis, läsk och snacks. Under de kommande veckorna gled jag då in på LCHF-spåret. Tänkte testa en period. Jag körde relativt strikt under några månader och tappade 10-15 kg. Vet inte vad jag började på, eftersom kg inte var något mål för mig. Vägde mig inte förrän efter två månader.
Sakta började jag komma igång med ”oregelbunden” träning. Siktade på ett pass i veckan, men det höll inte alla veckor. När vintern kom köpte jag skidor och började träna lite mer. Fick upp en tanke om att försöka bocka av Vasaloppet från min Bucket List. Efter ett år på LCHF hade jag anmält mig till Vasaloppet (Öppet Spår 2016). Dels för att jag drömt om att åka sedan barnsben, men också för att ha ett mål med min träning i sommar. Jag gick på en föreläsning om pulsträning och gjorde upp ett träningsschema. Då var målet att träna tre gånger i veckan.
För att hålla i sommarträningen inför Vasaloppet köpte jag både rullskidor och en landsvägscykel. Jag fastnade för landsvägscyklingen och anmälde mig även till Vätternrundan. Sedan gick det bara av farten att satsa på ”En Svensk Klassiker” som jag genomförde 2016. Då var fyra av mina fem drömlopp på listan avprickade. Bara ett marathon kvar och det genomförde jag i Stockholm 2017, samt att jag då åkte ”riktiga Vasaloppet”.
Vid sidan om klassikern, så började jag lite med triathlon. Körde några sprinttävlingar och 2016 testade jag att köra den olympiska distansen. Mitt stora mål för 2018 var Vansbro Triathlon över medeldistans (halva Ironmandistansen) och även det är nu genomfört.
Nu är målet för 2019 att genomföra en Ironman! Något som egentligen är för extremt och orimligt. Speciellt för en gubbe på 40+ som fått lite hybris. Därför har jag startat denna blogg (känns ju verkligen ”2018” med en blogg…) för den som vill följa med mig på resan mot målet i Kalmar den 17 augusti 2019. När detta skrivs är det lite mer än 400 dagar kvar.
Jag är så glad för att jag hittat ”ett nytt liv” med LCHF. Mår så mycket bättre, både fysiskt och psykiskt, och orkar så mycket mer. ”Provperioden” med LCHF lär fortsätta även i fortsättningen! Dessutom vill jag visa att det går att prestera utan kolhydrater.
Syftet med denna sida är även att dokumentera för mig själv om den resa som jag har gjort och gör. Därför kommer det även att bli en del tillbakablickar mellan svettiga träningsbilder och nördiga diagram.
Välkommen med på min resa! / Håkan
