Löparveckan

Det blev tre löppass under utlandsveckan. Tre pass som var ungefär lika långa i nästan samma snittfart, men väldigt olika.

Tisdagens pass i franska Le Teste de Buch blev 6x1000m-intervaller på löparbana. Höll 4:15-4:30 per intervall och jogg/gåvilade (200m) ca 1:30-1:45 mellan intervallerna. Kolla EPOC-kurvan. Ständigt ökande! Jag var rejält trött efter sista.

Onsdagen blev det ett ”recovery-pass” där jag joggade ca 12,5 km i San Sebastian. Från hotellet ner till strandpromenaden och så långt det gick, vände och samma väg tillbaka. EPOC-kurvan är relativt stabil och nådde aldrig högre än 60 – att jämföra med dagen innan när den var över 200.

Lördagens pass i San Sebastian blev backintervaller. En rejäl backe utanför hotellet och när man nådde toppen, var det brant utför på ”baksidan”. Sprang tre gånger åt vardera hållet. Tyvärr blir ”vilan” lite för lång om man inte springer på snabbt utför. Intressant utveckling på EPOC-kurvan. De tre sista intervallerna började den att dippa. Känslan var att det blev ”Moon Walk” som ”Turbo-Tore” säger. Benen rörde sig, men jag kom ingenstans. Blev musklerna tröttare, än hjärtat?

Totalen sedan omstarten,
v1: 5 pass, 5:30
v2: 6 pass, 9:20
v3: 4 pass, 6:20
v4: 6 pass, 8:45
v5: 7 pass, 11:10
v6: 5 pass, 6:30
v7: 4 pass, 4:10
v8: 5 dagar, 13:00
v9: 4 pass, 4:30 (exkl. paddlingen)
v10: 3 pass, 3:40
7 träningsveckor kvar till ”Ironmanveckan”.