Umemaran 2018

Mitt andra marathonlopp. Min första Umemara, men loppet arrangerades för 46:e gången och det är ”Sveriges äldsta marathonlopp”. I år var det dessutom kryddat som ”Veteran-SM”. Det var ett hyfsat löparväder för årstiden, även om det stundtals var lite blåsigt. Runt 10-12 grader och mestadels mulet. En flack bana som skulle springas två varv.

Nu blir det många jämförelser med min första mara, Stockholm Marathon 2017. Ett marathon kräver sin taktik och det är mycket mentalt att brottas med under vägen. Min plan var att inleda lugnt och jag förivrade mig inte att haka på de som drog iväg, utan släppte en lucka. Ändå öppnade jag första km på 5:01. Dämpade tempot och andra km gick på 5:25. Alldeles för snabbt, utifrån ”plan”. Första 5 km öppnade jag på 27:45 (5:33/km), vilket halvminuten snabbare än i Sthlm. Milen sprangs mestadels i motvind och nåddes på 57:05, vilket var något långsammare än Sthlm, men pulsmässigt hade jag nio slag lägre snittpuls denna gång.

Den andra milen kändes bättre, när vinden var i ryggen och den gick på 56:16 (nästan två min snabbare än Sthlm). Denna mil hade tio slag lägre snittpuls här. Vid halva loppet hade jag i Sthlm 2:00:51 att jämföra med gårdagens 1:59:45. Nu var jag alltså en dryg minut snabbare i år.

När vi gick ut på andra varvet var det ganska tuff motvind över slätten (vid 25 km) och fram till dess hade det känts ganska behagligt, men nu började den mentala kampen. Några km senare började benen kännas stumma. Den ”tredje milen” gick på strax under timmen, lite snabbare än Sthlm och nu var snittpuls nästan densamma på denna mil. Den ”fjärde milen” något snabbare i år, på ungefär samma snittpuls. Här var det verkligen kamp med hjärnan. Jag hade mantrat, ”bara springa – aldrig gå, bara springa – aldrig gå”. De avslutande 2 195 metrarna…gick lite snabbare i Sthlm.

Totalt, så blev sluttiden i Umemaran 4:10:59 mot 4:12:51 i Sthlm. En förbättring med nära två minuter. Umemaran har betydligt färre höjdmeter, enligt min GPS är det 84m mot 259m i Sthlm. I Sthlm är det mycket folk runt banan som hejar och löpare runt en hela tiden. Här var det ett fåtal personer lite utspritt (som hejade friskt) och jag sprang mestadels ensam under loppet.

Pulsmässigt låg jag på i snitt 172 i år, jämfört med 175 i Sthlm. Den största skillnaden var att jag i Sthlm låg i ”zone 5” 3:47:12, jämfört med 2:37:30 i år.

Sammanfattningsvis, så blev det dessutom en sjätteplats i Veteran-DM och en nionde placering i Veteran-SM i klassen M40. Det blev en bra erfarenhet inför vad som ”komma skall”. Det känns bra att det är 306 dagar kvar till Ironman Kalmar. Kan jag hålla i och köra regelbundna långpass fram till dess, så vore det värdefullt för att klara den avslutande löpningen. Igår efter 35 km kändes det rent idiotiskt att bara ens tänka på en Ironman…