Vätternrundan 2016
Förberedelserna är jag mycket nöjd med. Det började med att jag hade tur att hitta en riktigt bra (och trevlig) grupp att köra med. Ett gäng från Umeå där jag på förhand kände exakt noll. Nu har vi tränat, peppat, tipsat, rest och tävlat tillsammans, vilket gett mig nya vänner. Jag hade inte nått samma framgång på egen hand, ensam är inte stark på cykeln. Det var klokt att uppgradera till en ny cykel också. Kostade en del pengar, men idag tycker jag att den var värd varje krona. Jag förändrade inte kosten (LCHF) nämnvärt inför loppet, mer än att jag började tanka med rödbetor och rödbetsjuice sista veckan. Känns som att jag träffade rätt med förberedelserna kring träningen också. Jag låg sömnlös halva natten innan loppet och velade om klädvalet (blev korta Vincitorebrallorna från Verge och Slowriderströja med armvärmare), vilket blev rätt.
Vädret blev som väntat. Mestadels duggregn under första halvan av loppet, men med inslag av rejäla skurar kring södra Vättern. De vackra vyerna kring sjön? Jag såg i princip bara tre saker, grådaskiga vyer, bakdäck och gubbrövar i lycra.
Vi startade rätt snabbt i gruppen och höll ett högt tempo ner till Huskvarna. (Redan efter några mil hade vi tappat några åkare från gruppen och det var bara jag och Urban kvar av vi sex som hade siktat på ”sub10”.) Där stoppades tempot upp lite pga smala vägar tills efter Jönköping. Jag fick samla lite kraft, efter att jag varit sliten uppför Kaxholmsbackarna. Hängde på fram till gruppens enda stopp i Fagerhult. Där var det fem minuter piss- och vattenpåfyllningspaus. Det enda som jag åt under resan var Nötcreme var 5-6:e mil. Riktigt bra grejor, praktiska förpackningar och väldigt prisvärt, 1:90/st… Fortsatte att rulla med i gruppen nästan fram till Karlsborg (tror jag) och då slutade jag att vara med att dra, men smög med gruppen i svansen. Med ca 6,5 mil kvar fick Urban kramp i låret och vart tvungen att släppa gruppen. Då valde jag att också släppa för att köra vidare med honom. Vi tog ett kort stopp på en parkeringsplats och jag sög i mig min nödraket, en Red Bull. Vi åkte vidare, men bara efter en stunds cykling blir Urban indragen i en krasch. Två åkare framför bromsar och en går omkull, och det var omöjligt för Urban att hinna väja. Jag hade osannolik tur som klarade mig från att krascha. Det gick förhållandevis bra och vi kunde fortsätta tillsammans.
Vi kände att ”sub9-tåget” hade gått för oss och fortsatte i ett bra men ändå behagligt tempo. Strax efter sista stationen i Medevi började jag känna att det fanns en liten-liten chans att nå sub9. Vi började sakta öka tempot och när jag svängde ut på motorvägen och såg skylten ”Motala 6” frågade jag om Urban var med. ”Japp”. Svagt utför och medvind…kände jag hur cykeln svarade, så jag borrade ner mig och gav ALLT – och kanske lite till. Bära eller brista! Försök förstå känslan av att då komma i mål på 8:59. Att köra sin första Vätternrunda med endast ungefär ett år av cykling i benen och som 40-plussare klara det under nio timmar. Det. Ska. Inte. Gå…men det GICK! Jag är så oerhört tacksam för all hjälp som jag fått, stolt över min egen prestation och även ödmjuk över att jag inte blev indragen i vare sig olyckor eller svåra krascher. Det är rätt farligt, om jag ska vara ärlig.
Visst var jag sliten i knäna sista 10 milen, kände mig kall och stel i nacken i 20 mil, men rumpan klarade sig otroligt bra. Nu tre dagar efter målgång känner jag mig faktiskt oförskämt fräsch. Fick behövlig massage på Formtoppen igår.
Det är så många som jag vill tacka! Vi var 18 från Umeå Slowriders på startlinjen och alla kom i mål (utan punkteringar), varav 11 som sub9! (Slowriders kanske är ett missvisande namn?) Tack ALLA för denna resa som vi startade redan i december på Costas! Det har varit kul att få dela den med er, men lite extra tack till Captain Patrik som hållit i trådarna och organiserat, alla ni som hjälpte till att dra fram mig, Chaufför Mikael, samt Patrik och Peter som fixade boendet! Givetvis ett speciellt tack till Urban som jag körde med de sista milen. VI GREJADE SUB9!
Tack mamma, pappa och syster som alltid stöttar mig! Tack till Simon och Viktor som stått ut med att jag stuckit i väg och tränat! Vi får fira i tillsammans i midsommar!
Det bästa är att det redan finns nya mål att jaga. Om 1,5 vecka väntar en sprint-Triathlon i Stockholm som uppladdning inför Vansbrosimningen om 2,5 veckor. Dags att ta tag i simningen nu!
/ Simma lugnt, hälsar sub9-Håkan
Lite hårda fakta från min Vätternrunda:
Officiell sluttid: 8:59, varav 8:51 var rulltid. (33 km/h)
Snittpuls: 156 (hade som högst 180, min maxpuls är c:a 195)
Snittkadens: 94 (hög och bra!)
Placering: ca 1800 av ca 19000 startande
#vätternrundan #umeåslowriders #sub9 #iamspecialized #roubaix#fulcrum #ensvenskklassiker #jagtogmigruntsjön
