Umeå Triathlon 2017

Jag förstår att ni är minst lika chockade som mig. En efterhandsanalys till loppet. Dagen började med ett pissregnande och allt mitt fokus hade legat på funktionärsrollen. Jag erkänner att jag inte alls var taggad på att tävla, men det kanske var en framgångsfaktor? Började tveka som jag skulle stå över, men det kändes fegt. Min plan var att göra snabba växlingar, så jag körde utan våtdräkt och cyklade i löparskorna.

Simningen: Jag bröstsimmade hela sträckan och låg bland de sista. Fick tidigt in vatten i simglasögonen och tog av dessa. Blev en överlevnadskamp och jag förlorade ena linsen. Upp som 10 av 13 i herrklassen. 

Bra växling och var snabbt ute på cykeln.

Cyklingen: Började direkt plocka in placeringar, vilket stärkte känslan i kroppen. (Tredje snabbaste cyklingen, 33,06 km/h) Hann få i mig lite resorb innan växlingen som återigen gick riktigt snabbt.

Löpningen: Gick ut med Sonny Myrlund direkt flåsandes i nacken. Efter varvningen så plockade jag mig förbi en löpare, men var sjukt stressad av att höra Sonny fortfarande strax bakom. Försökte successivt öka tempot sista 800 för att inte släppa honom för nära. Lyckades hålla undan med fem sekunder in i mål. (Femte snabbast på löpningen, 4:36/km)

Trodde väl att jag blivit 7-8:a någonting och kände mig jättenöjd. Man har lite dålig koll på hur andra ligger till efter banan. Chockad när jag såg att det var en tredjeplats som jag lyckades fighta till mig. 

All heder till segraren Joel Stenow som var helt överlägsen, men han är typ hälften så gammal och har tränat på elitnivå. Känns tufft, men roligt, att tävla mot honom. Imponerande insats!

Slutsatsen är att jag måste ta tag i min simning… Jag var totalt 32a upp ur vattnet av 41 (dam+herr).

Loppet var en motionssprint, 400m simning, 20 km cykling och 5 km löpning.
#umeatri17 #stöcketsjärnet