Stockholm Marathon 2017

Stockholm Marathon 2017

10 juli, 2018 Av av Håkan Persson

Stockholm Marathon 2017. Målet var att hänga på 4:00-farthållarna så länge som möjligt. Kändes bra i början och låg i närheten av dessa. Låg kanske lite högt i puls och var uppe ”på rött” redan efter 4k (bara 38k kvar…).

På toppen av Västerbron på första varvet nådde jag min högsta puls under loppet 183. Insåg att det kanske inte var så bra. Jag hade farthållarna i min närhet, men kände att jag var tvungen att köra i mitt tempo. Upp för Torsgatan (13k) så började jag successivt släppa. När det var dags att springa ut på Gärdet (18k) kände jag mig sliten och tänkte jag att milen ”där ute” skulle bli ganska tråkigt. Bestämde mig för att försöka samla kraft där, för att klara av de sista 14k som skulle vara kvar inne i stan. Konstigt nog så kändes det som ”den tråkiga milen” gick snabbt, även om tempot inte var högt. 

Precis innan det var dags att lämna Djurgården (27,5k) sprang jag i fatt en sliten Jocke (startade 10 min före) som hade öppnat alldeles för hårt. Uppför Slussen (30k) och på Söder var jag rätt sliten. Då kom Västerbron (33k). Jag fäste blicken i asfalten och det var ”klivklivöverlev” som gällde. Norrmälarstrand kändes flera mil lång. Uppför Torsgatan (38k) var det kämpigt, men här var det många andra som såg sjukt (ännu mer) slitna ut. Lätt nerför på Odengatan och även om det gjorde ont i varje muskel i benen, så insåg hjärnan att det skulle gå vägen. 

Karlavägen var lång…och när jag svängde in på Sturegatan med 1k kvar och såg Stadion! Den kilometern var dock längre än man kunde tro. Smärtan i kroppen försvann plötsligt när jag kom in på stadion. En underbar känsla i kroppen de sista 300m och framförallt att nå mållinjen!

– Jag är stolt över att jag SPRANG (undantag för vätskekontrollerna) hela maran.
– Även om jag var sliten sista halvan och släppte farthållarna, så plockade jag placeringar varje ”split” under andra halvan. Sista 2,2k höll jag 5:18/tempo = snabbaste ”split”. Bra avslutning!
– Snittpulsen landade på 175. (Jmf Lidingöloppet 176, Vasaloppet 159, Vätternrundan 152.)
– En sak som gör mig förundrad. Enligt resultatet fick jag tiden 4:12:51 och genomsnittsfarten var 5:53/km. Enligt min pulsklocka var genomsnittsfarten 5:53/km. Om distansen är 42 195m skulle det ge en tid på ca 4:08:30. Enligt min GPS sprang jag 42,9 km (dvs 700m längre). Lite skumt.
– Fler marathon? På Torsgatan andra varvet hade jag skrikit ”Nej, är du dum i hela huvudet”, om någon frågat. Idag…det är troligt att det blir fler, om jag får vara frisk och skadefri. Tur man glömmer fort.

— Pain is temporary, Glory is forever! —